MINNET AV ETT MORD

Det är strax efter midnatt den 29 februari 1986. Jag sitter hemma i Halmstad och lyssnar på ett tyskt program på kortvågsradion. Står just i begrepp att gå till sängs när sändningen plötsligt bryts och det kommer ett meddelande vars ordalydelse jag aldrig glömmer: ”Der schwedische Ministerpresident Olof Palme ist einem Attentat zum Opfer gefallen.” ’Den svenske statsministern Olof Palme har fallit offer för ett attentat.’ Va!!!!!!???? Kan det vara sant????? är den första reaktionen. Nu står det klart att sådant skämtas det inte om, särskilt inte i Tyskland. Två frågor infinner sig omedelbart:. ”Zum Opfer gefallen”? Betyder det att han är död?? Är det en statskupp??? Snabbt vrider jag om knappen på radion för att få in Sveriges Radio. Där är bara P3 igång och där flödar skvalet och det är tjo och tjim som vanligt. Jag sitter kvar och väntar på att sändningen ska brytas här liksom i tysk radio men inget händer. Börjar undra om det oerhörda verkligen kan ha hänt. Skulle då inte SR vara först av alla ut med nyheten i så fall? Någon sömn blev det inte den natten. Uppskärrad sitter jag och lyssnar på på P3, får in BBC och där bekräftas också nyheten men inga närmare detaljer ges. Först kl 6 på morgonen med den reguljära nyhetssändningen får jag veta mer. Sannolikt var jag bland de allra första i Sverige som visste vad som hade hänt. Senare fick jag veta att min barndomskamrat Anders, som då bodde på Sveavägen i Stockholm. hade hört skotten. Händelsen hade lite av déja vù över sig. Den 22. november 1963 låg jag på sängen i mitt studentrum på Wolrath Tham i Göteborg då meddelandet om mordet på president John F. Kennedy strålades ut i etern.

Tragiken med Palmemordet blev inte mindre av att den polisutredning som sedan följde blev ett mönsterexempel på hur en mordutredning inte får gå till. Det som började med missad spårsäkring på brottsplatsen fortsatte med att en självbespeglande rikspolischef, som egentligen var amatör på området, tog över utredningen, såg ”ljuset i tunneln” och olika "spår" hit och dit men kom inte en mm närmare en lösning. Den enda som verkligen tydligt såg mördaren var Lisbeth Palme och det finns all anledning att tro henne. Det stöds också av Gert Fylkings intervju med Christer Pettersson. Det som kunde ha avgjort det hela, vittneskonfrontationen, sabbades dock på ett helt obegripligt sätt och ogiltigförklarades genom att Lisbeth Palme tipsades om vem hon skulle identifiera. Och där står vi idag. Utredningskvarnen fortsätter att mala i tomma. I evighet??