THORILDS TES

Thomas Thorilds grav i Neuenkirchen utanför Greifswald  

/Den här texten föranleddes av en diskussion i Strömstad Akademi och återfinns som debattinlägg på akademins hemsida. Artikeln finns också att läsa i Tidningen Kulturen 10 september 2016:

tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturens-portraett/21857-att-tanka-fritt-eller-ratt

Den återges här i modifierad form./

Första gången jag såg Thomas Thorilds sentens "Tänka fritt är stort, tänka rätt är större" hajade jag till och tyckte att den var märklig och liknade en uppmaning till följsamhet och politisk korrekthet. Så kan den förvisso tolkas, den skulle till och med passa som devis i en polisstat, men nu står den på en vetenskaplig institution och det kan knappast vara detta som rektor Carl Yngve Sahlin hade i tankarna när han 1887 lät hugga in devisen över entrén till Uppsala universitets aula.

Hur tänkte då juristen Thorild när han på detta sätt ställde fritt mot rätt? Därom tvista de lärde och det finns ett otal tolkningsförsök. För att i alla fall förstå det lite bättre är det nödvändigt att gå till källan, där sentensen står som motto:  

Ty derutaf, att ni är Fri, Jemnlik, Contractmyndig och Sjelfviljande, följer väl, att ni har högsta magt till att Tänka; men det Klokaste eller det Galnaste? att ni har högsta magt till att Vilja; men det Bästa eller det Värsta? att ni har högsta magt till att Göra; men det som upprättar Er och Alla, eller det som förstörer Er och Alla? 

[...] 

Denna omätliga Ovisshet måste vi då frias ifrån, det är, Vi måste frias ifrån Frihetens Ovisshet, genom en annan, och således vida högre, Princip, som kan stadga Visshet, som kan stadga Bestånd och Säkerhet. Och denna Princip är det Rätta: hvars eviga Lagar jag har sökt att utfinna och vill förklara i denna bok.

(Ur: ”Rätt, eller alla samhällens eviga lag” (1794) i: Thomas Thorilds Samlade skrifter, Stockholm: Viborg 1824, s. 264.)

Kyrkan utlovar enligt Thorild evigt liv, salighet och uppenbarelsen av det Sanna och Rätta efter döden och efter ett liv ”i ett gudomligt mörker”, där vi ”famla och erfara all irring och all vidrighet, för att en gång der, i en annan verld, med dubbelt lycksalig klarhet se det Rätta, och att derföre i allmänhet detta Lifvet vore en Gåta, hvarpå Evigheten är en upplösning” (ibd. s. 257). Han nöjer sig inte med detta utan menar att det ”Sanna och Rätta” och därmed det ”Goda” går att finna och uppnå redan nu och på denna jord därför att det ligger i människans natur att söka vägen till ”lycksalighet”. Thorild var ett barn av upplysningstiden och vägen till lycksalighet lyses upp av förnuftet och därmed vetenskapen. Vårt tänkande förleds dock av den fria viljan som lockar oss att söka njutning och kortsiktigt uppfyllande av våra önskningar och drifter utan att se till de ”irringar”, ”vidrigheter” och skadliga följder det får på kort eller lång sikt. Nog ligger det något i detta, tänk bara på drogberoendet (”När jag kan sluta vill jag inte och när jag vill sluta kan jag inte”) och politisk makthunger (”Blut und Boden”) och vilka konsekvenser denna kan få  ̶  nu kanske i rysk tappning!
 
Hur tänkte då vår ärade rektor Sahlin när han valde Thorilds devis som motto också för Uppsala universitet och därmed, får man förmoda, som vetenskapligt rättesnöre. Vi låter honom klargöra det själv genom citat ur hans invigningstal hållet den 17 maj 1887. Inte helt oväntat refererar han där till det gamla Grekland och till Sokrates, som verkade ”under det lysande femte århundradet f. Kr”:

Under detta århundrade, det mest lysande i Greklands historia, var det icke någon brist på vishetslärare i Aten, men hvar och en, som kom i beröring med Sokrates, märkte, att det var en stor skilnad mellan honom och de andre. De andre kunde väl verka för tankefrihet, men att visa något, som var rätt och icke kunde tänkas annorlunda än på ett bestämdt sätt, det låg icke i deras magt. Det var hans magt, hans, om hvilken den Delfiske Apollo förklarade, att han var den visaste man.

Sahlin förutsätter liksom Thorild en evig, oföränderlig sanning, men den grekiska filosofin leder oss inte ända fram utan dit når vi först genom vårt inre och den kristna tron. Där finns den fasta punkt som leder till det rätta tänkandet. I den vetenskapliga forskningen finns också ett tänkande som riktar sig mot det yttre, mot vår omgivning, mot naturen. Detta yttre tänkesätt är avhängigt av det inre, rätta, men det följer tankelagarna:

Jag menar med det fria tänkandet icke det, som anser sig kunna godtyckligt antaga, hvad det som ur en eller annan synpunkt befinnes för det ena eller det andra ändamålet lämpligt eller lockande; jag menar det tänkande, som känner tänkandets lag, som vet, att tankelagen är ordning, och att det utan ordning icke gifves något tänkande, utan endast tanklöshet. 

[…]

Det finns hos tänkandet en frihet ... som kan urarta till ett självsvåld och en förnekelse av det som icke borde förnekas, men som kräver och behöver en förklaring. Detta fria tänkande behöver en upprättelse, det behöver övergå till att bliva ett rätt tänkande, ett sådant tänkande genom vilket människan finner det rätta och väsentliga och det, som hon icke kan umbära för att komma till ett inre och andligt liv. Dit kan man nå inte bara genom vetenskaplig forskning. Den som söker näring för sitt inre liv kan tänka rätt. Han tänker rätt därigenom, att han riktar sin tanke på det, som är tankens rätta föremål, och att han själv har rätt i sitt tänkande.

(https://www.sahlinska.se/c-y-sahlin-hogtidstal-1887/ 2014-05-02.)

Pelle Holm förstår i sina Bevingade ord (Stockholm: Bonniers 1994, s. 304) ”tänka rätt” som ”tänka logiskt". Sahlin ger sentensen en stark religiös och väl också etisk innebörd men det framgår väl ändå att ”tänka fritt” och ”rätt” också gäller jordelivet och vetenskapen. Såväl ur logisk-matematisk som empirisk-faktamässig synpunkt är det vetenskapliga tänkandet ingalunda fritt och visst finns det tidlösa sanningar.  2 x 2=4  ̶  som humanist får jag hålla mig på den nivån  ̶  är en sådan. Att påstå att två gånger två var eller kommer att bli fyra vore ju besynnerligt.  Likaså är tankemönstret som möjliggör slutsatsen i syllogismen Alla människor är dödliga. Sokrates är en människa. Alltså är Sokrates dödlig tidlöst. Om vi tänker annorlunda tänker vi fel. För att påståendet i syllogismen ska vara sant måste vi också veta vad en människa är, att Sokrates verkligen är en människa, och inte en katt eller en staty, och att dödlighet är undantagslöst. Påståendet Bonn är en huvudstad är i dag fel men 1988 var det rätt och det blir idag rätt genom ändring av tempus från presens till perfekt eller preteritum. Här handlar det om helt tidsbundna fakta men en geograf eller historiker måste känna till dem. Vi måste också ha empiriskt förvärvad kunskap. Att tänka fel och inte känna till fakta kan, om det vill sig illa, få katastrofala följder, t.ex. om en ingenjör räknar fel på hållfastheten vid ett brobygge eller en läkare inte känner till nödvändiga fakta för en riktig diagnos. I den meningen hade Thorild och Sahlin rätt.  

Nu går det ju att se det på ett annat sätt också. Även inom vetenskapen är det förstås synnerligen viktigt att få tänka fritt om därmed menas att inga otillbörliga skrankor bör sättas upp. Det nu rådande medeltilldelningssystemet, främst via Vetenskapsråd och Jubileumsfond, innebär de facto en inskränkning av forskningsfriheten och därmed tankefriheten, dels genom knappa resurser, dels genom mer eller mindre väl motiverad villkorsstyrning. Oerhört mycket tid, kraft och energi läggs nu på ansökningar som avslås. Som vi vet händer det inte sällan, åtminstone inom lingvistik och humaniora och säkert även inom andra områden, att en viss teori, som fortfarande är en teori, ändå får status som ovedersäglig sanning. Den som då söker medel för forskning som innebär risk för att denna teori ifrågasätts eller rent av kullkastas eller som enbart ligger utanför dess ramar, lär kanske inte ha så stor chans att få sin ansökan beviljad om den rådande teorins företrädare sitter i anslagsnämnden. Jämställdhet, eller helt enkelt rättvisa oavsett kön, borde vara en självklarhet men är det tyvärr inte alltid. Det rättfärdigar dock inte politiska ukaser om att all forskning ska innehålla en genusaspekt. Hur behjärtansvärt detta än må förefalla så inskränks här friheten och en farlig väg beträds. Den akademiska friheten naggas i kanten i det svenska högskoleväsendet, inte bara genom anslagssystemet, utan tidsmässigt också av en alltmer mer belastande byråkrati, av kvalitetssäkring, av mötesraseri och rapporterande i övermått. Här framstår nu Strömstad Akademi som en frihetens oas som ger möjlighet att  som emeriti fortsätta med forskning alltefter ork, tid och lust.

Verkligheten är komplex och svårgenomtränglig och vetenskaplig frihet i den här meningen är en förutsättning för vetenskaplig dialektik som ett medel att nå större klarhet. Därför är  disputatio ett så centralt begrepp i vetenskapssamhället. Den enda inskränkning av vetenskaplig frihet som måste godtas är den som logikens lagar och respekten för fakta påbjuder. Därav följer att frihet och vetenskaplig stringens bör utgöra den främsta akademiska värdegrunden.